Dagens Nyheter – 10 augusti 1874, sida 2

Men till hvad pris vill ej ert kön tillfredsställa sina nycker.— i synnerhet då! passionen är med i spelet? Jagbekänner att jag för min del finner anbudet mycket frestande; dock afböjer jag det. Blodet jagades från hennes ansigte; det försvann till och med från Kenes läppar. En skugga af förtviflan utbredde sig öfver hela hennes varelse; — Hvad är det då ni vill vinna? stammade hon. — Jo, någonting romantiskt, någonting ideelt, någonting hvars behag existerar snarare i inbillningen än i verkligheten, men som dock är det ljufvaste veriden och lifvet ha att bjuda — jag menar hämnden. — Hvarken han eller jag ha förorättat er. — Det är möjligt. Men båda ha retat mig; båda... — Ha blifvit förorättade af er. Sannt. Jag glömde skälet till ert hat. , En mörk rodnad uppsteg på hans kinder. — Jag hatar icke er, sade han. Tvärtom önskade jag ingenting högre än att kunna befria er ur fångenskapen. Men jag svär att denne man aldrig skall få gifta sig med er och lefva. : Och hvarför icke? Har ni ej redan gjortLodsptillräckligt mycket ondt? Ni förgiftäde mittölitsgenom att sprida vanära deröfver. och: villd tägar hans genom ett lönnmordi. Kansnjciekes hädsnefter låta oss vara -ta0a0.l 833 He