hans kraftfulla stämma. Men sgr Fiorini tycks mera tillhöra buffaän seriagenren. Äfven Faust-scenerna(hela tredje akten) väckte mycket intresse. Blomstervisan gaf sgra Montoya med utsökt elegans, och i balladen, toalettvalsen och den stora duon beundrade man sgra Donadioslika uttrycksfulla som fint nyanserade föredrag, äfvensom sgr Benfratelli rönte: allmänt och välförtjent bifall för sin särdeles talangfullt sjungna aria. Sgr Fiorinis Mefistofeles väckte mycket uppseende såsom afgjord antipod till vår traditionella sate. Mefisto är humorist, en märkvärdig blandning af ironi och godsinthet; hans skadeglädje (den infernaliska sidan) är mera humoristisk (och träffande) satir än verklig ondska, Någon filosofisk åder fins i denna genre ej uti den italienska artistnaturen; han är buffo, komiker från topp till tå och förfelar ej gerna att lifva och roa. Ur denna synpunkt sedd var ock sgr Fiorinis Mefisto ganska lyckad: hans burleska humor i scenen med Martha var full af drastiska och roande drag, som framkallade många glada löjen. Den senaste föreställningen, som innehöll Don Pasquale m. ms, voro vi tyvärr förhindrade att bevista. Vi tro emellertid att en repris af denna ypperliga opera buffa vore allmänt välkommen, och hoppas att den, om möjligt, ej måtte. uteblifva. mm. B.