Dagens Nyheter – 10 augusti 1874, sida 2

Italienarne. De italienska sångarne ha nyligen uppträdt på Mindre teatern i sin rätta och egentliga egenskap, nemligen den dramatiska, och dervid rönt ett allmänt och lifligt bifall af den talrika publiken. Scenen ur Traviata (duon vch arian, utgörande första aktens senare: hälft) utfördes af sgra Montoya och sgr Benfratelli. Sångerskan intresserade mycket genom sitt fina och smakfullt nyanserade föredrag, sin nobla hållning, och tenoren genom sin lifliga och passionerade sång, som åf hans ståtliga stämma vann en ytterligare effekt. Vissa chargerade nyanser skulle Mozart eller: Weber ej vidtåla, men hos Verdi är detta manår på sin plats, emedan sjelfva musiken är chargerad — hvarvid ock. bör erinras att det från en större skådeplats tar sig annorlunda ut än från denna lilla seen: Konsten är att anbringa det på rätta stället, och deri uppnår ingen italienaren, emedan han hört det alltifrån vaggan, hvarför det hos honom öfvergått till natur och derför icke låter affekteradt, ehuru det, såsom man6r i sig: sjelft, visserligen är det. — andra akten af Rigoletto åter uppträdde sgra Donadio som Gilda, och sgr Benfratelli som hertigen. Denna akt är det minst intressanta partiet af operan, emedan den mestadelsinnehåller deklamation; dock är den omtyckt af sångare i anseende till några tacksamma cabalettor, äfvensom Gildas bekanta aria här förekommer. Dessa nummer hördes med allmänt och förtjent bifall; sgra Donadios vackra och fina föredrag samt distinguerade spel voro ock: af bästa verkan, och äfven tenoren förstod att framkalla utmärkt vackra effekter. För öfrigt uppträdde här äfven bartitonen och basen (sgri Bergamaschi och Fiorini), af hvilka den sistnämde nog flitigt anlitade tremulanten till förfång för effekten af i NT TURUN TSYASAEAREN YT ST YEN