-— 267 — — Välj, min nådiga! En af era favoritsatser är den, att qvinnor i. allmänhet hålla mera af kärleken än af sina älskäre, Nu säger jag: om ni ej vill afstå från den förra, skall ni döda den senare. Välj! Hon spradg emot honom med en sådan häftighet, att han — feg som khan var till sin natur — instinktmässigt drog sig tillbaka. — Ni har ofta låtit er köpas för att mörda. Hvilket pris fordrar ni för att icke göra det? Hon yttrade detta med ett förakt, brännande som eld, och med en hvass, skärande bitterhet. Men det gjorde dock ingen effekt på honom; han skrattade igen med. triumferande min. : — Hvilket pris, min grefvinna? Inatet! — Ni behöfver guld — ni älskar guldet. Jag är säker om att ni skalle vilja sälja er själ för guld. Nåväl, jag bjuder er sådant. — Jaså, genmälde han, utan att visa det ringaste tecken till skam, ni bjuder mig guld. Det finner jag helt naturligt: Ni har mycket att taga af; och en så stor summa, som ni eljest när som helst skulle kasta bort på en bankett eller för att sätta er i besittning af ett smycke, kan ni ju så gerna ge åt mig. Ni tycker, att ni skulle göra en betydlig vinst, om jag dymedelst kande förmås att vara beskedlig och att låta er kungsörn bygga sitt bo på de rumäniska kullarne samt er sjelf ostörd njuta den nys