Dagens Nyheter – 10 augusti 1874, sida 1

begriper ni icke. Jag skall således ej vädja hvarken till er rättsellerhederskänsla, utan helt enkelt till er snikenhet. Ni älskar ett yppigt lefnadssätt, ståt och flärd, det finnes ingen: last, som icke synes er lockande. Men för att kunna följa era böjelser behöfver ni pennivgår, mycket penningar; och ni har derför städse eftertraktat mitt Vassaliska arf, ni har. törstat efter mina rikedomar. Det har varit i högsta grad påkostande för eratt tänka att all denna österländska prakt, detta furstliga gods icke tillhört er, utan mig. Ni har hatat mig af många skäl, dock mest för det att jag besutit en stor förmögenhet. Att ni fick begagna. densamma, att ni: förslösade en icke obetydlig del deraf, att ni under en lång tid lefde deraf, att pi under en lång tid välkomnades på det gamla slottet — så ofta det föll er in att besöka det — såsom om ni varit dess herre, intet af allt detta fästade ni afseende vid: Det var ju ändå min egendom, icke er; och denaa skilnad kunde ni aldrig förlåta mig. Nåväl, hör nu! Allt hvad jag eger skall bli. ert — allt — allt ända till den minst värderika af mina juveler, ända till den terfligaste kammaren i palatset, ända till det obetydligaste fikonträd på kullarne. Ni skall få allt, och herrska derborta som nibehagar. Utsigten till en så storartad lycka slog honom : i. början med häpnad och rubbade hans föresats.