Dagens Nyheter – 8 augusti 1874, sida 2

-— NUV aldrig bedragit. Han är en panter, med lystna blickar, särdeler smidig och vacker; ef gam med en räfs själ och hjerta — ingentiog annat. Men ho kan begripa gruns den för en qvinnas tycke — och en sådan qvinnas till på köpet? Nog af, hon älskade honom, och han var er mördare. Under sådant förhållande är det naturligt, att bon ville skydda honom, och härför fanns ingen bättre utväg än att bringa er under hennes välde. Och det har skett. Möjligt, ja sannolikt är att, medan hon för hans skull bemödade sig att intaga er, har ni lyckats detronisera honom och eröfra hans plats, samt att det sgåledes numera blifvit hang tur att i likhet med så många andra, kastas ad leones. Härom vill jag emellertid icke med någon bestämdhet yttra mig... Men på det ni måtte erfara, ait jag i öfrigt talat sanning, så gå och framställ till henne pendast dessa båda spörjsmål: fråga henne först hvilken den man är. gom ville mörda er i Moldav, och sedan, af hvåd natur det band är, gom förenar henne med hennes följeslagare genom litvet, Conrad Phaulcon. Erceldoune åhörde denna framställning, utan att sjelf yttra ett enda ord. Först när bakdantaren tystnat, blickade han upp och sade i en ton af djupt förakt: — Jag skall fråga henne för att erhålla bevis — icke på hennes oskuld utån på er nedrighet.