Dagens Nyheter – 8 augusti 1874, sida 1

Ocnf med dessa ord vände han sig om samt gick tillbaka söderut länggefter den öde stranden; I sitt innersta tredde han icke på hvad han hört; men ändå erfor han en känsla af djupt betryck. Eljest den mest oförskräckte bland män, kände han en fruktan, som -han ej. kunde förklara. Men säkerligen härrörde den deraf att tviflets gift blifvit ingjutet i hang ådror, om ock det ännu. icke. bunnit förpesta hans hjerta. En gång sträckte han ut sina armar i den tomma luften, under det han framgick i sin ensamhet; han tyckte sig se. hennes bild framför sig, och han ville famna denna bild, om nansock i och med.detsamma skulle sjunka i dödens armar. — 0, min älskade, min. älskade! utbrast han omedvetet. Frågar jag väl efter hvad du är, om du blott är min! Det var den blinda passionen som förestafvade detta utrop. Men redan i nästa ögonblick återvunno. hans ädlare känslor sitt gamla öfvervälde; han frågade sig. sjelf, om han fortfarande trodde på henne, och då en röst i djupet af hans själ framhviskade ett tydligt ja, gjorde han sig skarpa förebråelBer för det ban egnat henne en tanke, som var född af det tillfälliga tviflet. — Gud förlåte mig den stora synd jag begått mot henne i mina tankar! mumlade han! Ty att tänka att dö läppar, som han med