Dagens Nyheter – 8 augusti 1874, sida 1

en så vördnadsfull kärlek vidrört, gifvit honom förrädiska kyssar, att tänka att det hjerta, mot hvilket hans klappat så förtroendefullt, någonsin eldats af brottsliga nöjens rus, syntes honom innebära en oförsvarlig förnärmelse. mot. henne, ett brott hvarigenom han gjorde sig henne ovärdig. Och å andra sidan hade han i den stund, då han talade den besinningslösa passionens språk, högeligen misskänt sig sjelf. Om hon handlat bedrägligt mot honom, om hon verkligen varit honom: otrogen i-det förflotna eller i det: närvarande, så skulle har, äfven ifall hennes läppar bjödes honom på det mest förföriska sätt, äfven ifall hennes hjerta vore hans, anse henne såsom död för honom, och denna död skulle synas honom vida förskräckligare än om hennes sköna bröst genomborrats med stål och hennes hufvud med det gyllene håret släpats genom Neapels gator. — Om hon icke vågar möta min blick, så må hafvet genast uppsluka mig! bad han i sitt hjerta. ; Och strandengs längd syntes honom ändlös, fastän han gick med bevingade steg — ty han längtade efter henne, efter vissheten, efter rättigheten att straffa den elake belackaren,