Dagens Nyheter – 7 augusti 1874, sida 2

Lundqvist med tillhjelp af det Amelnska kontraktet lyckats hypotisera mjölet på något annat ställe, än hos Industrikreditaktiebolaget. Den vidare ransakningen blef uppskjuten till nästa lördag, då Andersson skallinställa sig vid hämtningsäfventyr. En som fastna I vaxet. Två israeliter, bosatta i Stettin, ehuru ryska undersåter, vid namn Josef Schepps och Herman Schatz antastades för några dagar sedan i Malmö, derför att de der sålt vax, som var nppblandadt med hartz. Rätteligen blet dock endast Schepps antastad, ty när polisen anlände till männens gemensamma bostad, hade Schatz, som var kassör för affären, försvunnit med sin Schatz utgörande enligt uppgift 652 kronor 50 öre. Schepps fick nu kläda skott både för sig och Schatz. I torsdags uppdök Schatz r ett annat ställe, nämligen här i Stockholm. Men ej han endast, utan äfven hans vax. Ett parti dylikt utbjöd han nämda dag till apotekaren Gullbrandsson, hvilken dock var nog partig att anmäla förhållandet för polisen. Schatz blef nu tagen i förvar å detektiva polisvaktkontoret. Hans fallenhet att komma undan röjde sig äfven der i går. Han hade till hälften öppnat ett fönster för att begifva sig ut genom detta, då hans förehäfvans de i grefvens tid :varseblefs. Någon stund : efter det misslyckade försöket inställdes han för polisdomstolen. Generalkonsul Heineman var närvarande såsom tolk. Schatz pad sig ha köpt vaxet såsom fullgodt å en abrik i Stettin. Han hade utbjudit det härstädes för att skaffa sig respenningar till England — ty han var nästan utan kassa. Polisdomaren gjorde emellertid processen kort med honom. Schatz dömdes, derför att han olofligen utbjudit utländsk vara att böta 500 kronor och att erlägga stadgad bevillning med 100 kronor. Kunde han ej erlägga böterna skulle de förvandlas till 20 dagars fängelse vid vatten och bröd. Schatz bedyrade sig ej ha penningar att betala så dyra böter. Det beslöts att färvarande ske konsul först skulle tagas till råds, innan et Schatz ådömda förvandlingsstraff skulle påbörjas. En 10-krona ute i förtid. Isöndags kl. mellan 11 och 12 på aftonen blef filaren Ludvig Alexander Nay, boende i huset nr 7 Norra Tullportsgatan, afförd från Strömparterren till detektiva vaktkontoret;. derför att han. på förstnämda ställe lemnat en falsk sedel å 10 kronor, efterapad Helsingslands enskilda banks, för intagen förtäring. Inför pÖlisen uppgaf Nay till en början, att han erhållit sedeln genom vexel, utan att dock kunna uppgifva hvar. Han äns drade sedermera sin uppgift derhän, att han i söndags kl. mellan !, I och 9 på aftonen upphittat den på vägen mellan egendomarne Dufboda och Bällstabro. Han försäkrade, att han ej förstått att sedeln var falsk och att han ej heller i ondt uppsåt försökt utprångla den. Då sedeln, utom hvad färgen angår, har fullkomlig likhet med en äkta, men saknar namnunderskrift, blef förfrågan gjord på sedeltryckare Bagges tryckeri, nr 40 Skeppsbron. Här uppafs ifrågavarande sedel vara ett proftryck till de äkta sedlarne, och att den antagligen tillgris pits någon dag i slitet af december eller i börJan af januari månad under då pågående trycks ning af dylika sedlar. , Flitiga tjufvar. I början afförliden månad anmälde urmakaren C. J. Andersson, boende i huset nr 36 Gamla Kungsholmsbrogatan, att han blifvit frånstulen ett manscylinderur, värderadt till 65 kr, en kedja af guld värderad till 80 kr., en nyckel af samma metall, värderad till 5 kr., en berlock af guld; värderad till 8 kr., ett damguldcylinderär, värderadt till 35 kr. ett silfverur med cylindergång värderadt till 17 kr., en kedja af komposition, värderad till 75 öre och ett spindelur af silfver, värderadt till 7 kr. För stölden misstänkte han tvenne för honom okända manspersoner, hvilka varit inne i hans butik under förebärande af att köpa ur. Polisen erhöll kort derefter upplysning om, att en mureribandtlangerska vid namn Wilhelmina Ekman erhållit; ett guldur och ett par uldringar till skänks af en mansperson. n förmodade genast att denna frikostighet stod i sammanhang med stölden hos nrmakaren, hvarför Ekman togs af polisen i förhör. Hon sade sig ha fått omnämda ur och ringar af för 2:dra resan stöld straffade arbetskarlen P. A. Nilsson, hvilken bodde tillsammans med henne. Nilsson blef nu anhållen och visiterad, och innehade han ett förgyldt silfvercylinderur, ett pantqvitto å en belånad rock, jemte några guldringar. I Nilssons bostad funnos dessutom ett guldcylinderur, ett silfverspindelur, en revolver med sex3skarpå skott jemte en mängd klädespersedlar till betydligt värde. Murerihandtlangerskan Ekman uppgaf derefter, att Nilsson mycket sällskapat med en person, som sagt sig heta Strandberg och vara handlande från Norrlahd. Densamme personen hade till en nattvakt Lundin försålt 5 ar större och mindre skodon för 10 krönor. id efterfrågan hos Lundin erkände denne så vara förhållandet och öfverlemnade till polisen dessa 5 paren skodon. Nilsson affördes till vaktkontoret, sedan de hos honom fanna sakerna blifvit tagna i förvar, Här togs han i förhör, samt erkände och berättade: En dag i maj månad hade han på Österlånggatan mött för tredje resan stöld straffade hästhandlanden Erik Strandberg. Denne hade då sagt sig ha så thånga pengar, att de båda kunde lefva ett oberoende lif, hvarefter Ban bad Nilsson följa med honom. De voro sedermera tillsammans härstädes i 14 dagar, under hvilken tid han tror att Strandberg olofligen tillegnade sig åtskilligt. Så begåfvo de sig till Gefle; Strandberg bekostade resan. Efter 8 dagars vistande derstädes återvände deztill Stockholm, för att inom kort bege sig till Gefle igen. Emellertid hade de fästat polisens uppmärksamhet på sig, derstädes. Man var just i färd med att gripa dem, då de beslöto att till fots begifva sig fri ana as 3 a TVN ap 0 BT TD DT