— 243 — för öfrigt förstod håh alltför väl, huru denne man skulle behandlas, för att ens anse sig ha någöt skäl till att frukta hans vrede. —Ni kan göra det, om ni gå behagar. Jag är obeväpnad: Ni skall odkså derigenom göra er älskårinna en tjenst, ty jag känner mådga af henneshemligheter. 7 Erceldöuhes arm sänktes; ångestsvetten perlade på Håtis: panna. Han kunde icke bråka våld mot en man, som var urståndsatt att försvara sig. Efter att ha kastat pistolen iffån sig på stranden, lade han sina armår i kors öfver bröstet och yttrade:; 2 Säg ert värstat Vår räkning skall uppgöras sedan: -RA Godt, mitt värsta är — sanningen. Ni älskar dennå qvinoå; men ni har icke hennes förtroende, och ni skall aldrig vinna det. -Han såg att den ytterligaste smärta afspeglade sig i åhörärens ansigte, och han förstod alltså att dolkstynget träffat honom på rätta stället. Ni tror allt hvad hon säger er? Jag har aldrig råkat någon man, som ej gjort detsaioma; Jag tviflär till och med på att hågon man Bönes till; som kan se henne länge och likväl fortfara att se klart, såvida han ej på förhatid lärt känne mycket väl och kommit varnad till Henne — såsom jag kom; Nåväl ni har ansett henne för-ett mönsteraf dygd, likasom åf skönhet; Hi Har sett henne sväfva 1 stor fara; ni har föfe