— 230 — — Gör ert värsta; om ni så vill, sade ban. Gå bort och, förråd den gvinna, vidshvilkens bord ni satt så mången gång, och under hvi!kens, .tak ni .så. ofta. .mottogs..som en välkommen gäst., Äfventyrare -Bluta ej säl; lan :med att bli affällingar joch förrädare. — Håll inne med sådana. yttrandea! Ni har härvidlag misstagit er. Erceldoune fästade åter sina ögon på honom, — Beyisa. mig min villfarelse, och jag skall. erkänna, den, Vane gmålog.; ånyo medlidsamt. Denna natur,,så varm, så. djerf,, så fri från al: misstänksamhet, så , villig att undvika. hvarje orättvisa, syntes honom beklagansvärd i följd af gin öppenhet, sin ärlighet... Denna styrka, som kunde så lätt krossas, derför att den icke var parad med. någon list, denna oe. ennyttiga redlighet, som ,kunde ;så lätt duperas, denna enfaldiga tro .på.sanningens och rättvisans makt. i en verld; der; lögn och våld herrska, syntes: honom både; ömkliga och löjliga. — Ni gör mig orätt, yttrade han med lugn värdighet, ni gör mig mycket;orätt. Tänk efter, huru allt i verkligheten förhåller sig, och ni skall snart inse att det sätt, hvarpå ni här bemött mig, svårligen låter sig försvarag. Den sak, för hvilken madame Vassalis arbetat, är -ock min sak; hon har råkat i våra gemensamma . fienders nät. Ar det väl då i ringaste mån sannolikt att