Dagens Nyheter – 5 augusti 1874, sida 2

— Detta var ett mycket ädelt svar. Vi skola säkert bli vänner? Erceldoune mottog icke hans ihand. — Förlåt mig, sade han; men mina vänner äro få, och det händer mig sällan att jag ökar deras äntal. . Likväl förklarar jag för er, att om ni nu bjelper henne, skall ni sedan aldrig i någon dödlig ha-en trognare vän än i mig. — Ni väljer rog: starka uttryck. Ar då grefvinBan. Vassalis så dyrbar för er? — Döm af den risk, jag för hennes skull underkastat mig. — Ja, den är verkligen stor. Emellertid har mången före er... — Hvad? — Jo, jag menar, attniicke är den förste, som ansett det väl löna mödan att offra sitt lif för henne. Men — förlåt mig frågan, eftersom jag känt henne så länge — hvad har. hon lofvat er? — Jag förstir er icke? — Icke? Jag önskade veta, hvilken belöning den. vackraste och mest olycksbringande. af alla förtjuserekor lofyat. er, för den händelse ni skulle lyckas. öfvervinna alla dessa vådor, för, hvilka ni af hennes: vältaliga ögon lockats att utsätta er. — Den,;som förolämpar henne, förolämpar också mig. Med hvad rätt: begagnar. ni en: sådan ton?