Dagens Nyheter – 5 augusti 1874, sida 1

200 -— Han talade fullkomligt lugnt, och ett nästan mölankoliskt uttryck hvilade derunder öfver hans anlete, under det att å andra gilan hans ögon, då de fästades på Ercel-. doane, temligen otvetydigt sade: Ni finner, att ni och hon äro i min makt. Ett ord från mig, och ni äro båda förlorade! Erceldoune svårade ingenting; men det var ej svårt att upptäcka, det en bitter förtviflan intagit hans hjerta. Han frågade icke efter sitt eget lif; han skulle gerha hä velat uppoffra det, om derigenom något kunnat vinnas; men hennes lif deremot — det ville han rädda till hvad pris som helst; han ryste, när han tänkte på möjligheten af hennes död, han hade icke mod att i andanom skåda en förtidig graf, öppnad för att mottaga hennes ungdombga gestalt. Att söka öfverskyla faktiska förhållanden med lögner låg icke i hans natur; att förnekå hvad han visste vara sanning föll honom icke för ett ögonblick in. Den nya fara, gom nu yppat sig, den nya motgång, som detta sammanträffande onekligen innebar, var äfven i hans tanke, fruktansvärdare än något annat missöde, som skulle kunnat drabba dem; men han hörde till dessa karaktärer, som alltid hellre möta farorna med öppet visir, i hvilken hotande form de än må framträda, än försöka att kringgå dem, Hari trädde Vanö helt nära in på lifvet, sägande: TDALIA, 29