Dagens Nyheter – 4 augusti 1874, sida 1

banne ES ar ad sig vara som bäst gömda, skulle de finna sig omringade af sina förföljare. Så långt hans öga nådde, gyntes intet segel; och fiskarhustrurna sade-honom, att deras män säkerligen kunde komma att vara borta ännu ett par eller tre dygn: Hen fin: derade på att förtsätta sin. vandring efter kusten, till dess att hän skullö finna någon båt; men-denna-tanke förkastade han snart, ty kunde han väl så länge lemna henne allena? Han beslöt till sist att återvända till det ställe, der kon var, för att inhemta hennögr råd? ja Medan han ännu stod qvar på stranden; grubblande öfver deras belägenhet, fick han höra raska steg bakom gig. Så kunde icke fisklägets barfota invånarinnör gå. Har väns de sig omj, i hopp att finna någon hjelpare, gom försynen i nödensstund sändt honom. Härvid föll morgonsölen på hans stolta, nobla anlete, och : Victor Vane — det var ingen annan än han som kom : kände genast igenHonom: De båda männen betråktade hvårandra en stund tundör tystnad; derpå bågs den gmidige engelsmannen; i hvilken instinkten lät Erceldoune: anar en fiende; med några lätta språng förflytta sig från klippan ned till stranden, hvarest han strax artigt helt gade på: Erceldounoe såsom på em gammal bekant. b.— Jag kon för att bada, tillade han derefter.