Dagens Nyheter – 3 augusti 1874, sida 1

eller med andra ord, hvad är er afsigt med denna kurtis? — Min afsigt är att skänka honom mitt lif och att sedan trotsa er. — Aha! Är det såsom älskarinna eller såsom hustru ni tänker...? — Jag tänker bli hans hustru. — Jaså, verkligen? Och göra honom till herre öfver ert rumäniska gods förmodar jag? — Riktigt: — Åb, det är alldeles ypperligt! Han skall påssa förträffligt tillvatt spela bergakungens, den barbariske höfdingens roll; och ni — ja, jag vill antaga, att ert tycke för honom skall vara i sex hela månader, huru föga troligt det än i sjelfva verket är. Men sedan?... Å !I huru kundejag vara så tanklös! Nu förstår ja er: — i dessa aflägsnå, ödsliga nejder, der hvarenda lefvande varelse är er lydige tjenare, kan en man så lätt opåtaldt försvinna. Hennes vrede hade nått sin höjd; bon gjorde en hastig rörelse med handen hvari hon höll gin pistol. Hennes mening var att aflösså ett skott, för att dymedelst gifva sin älskare den öfverenskomna signalen: Men hon hejdade sig, innan afsigten bann sättas i verket: 7 — Upphör med detta bånfulla, förolämpande tal! yttrade hon. Det är ingen som hör oss, och jag för. min del fästsr intet afsednde vid era utgjutelser. En gång för