Dagens Nyheter – 1 augusti 1874, sida 2

Rymmare. En frosshandlare härstädes vid namn Leonard Lundqvist, som haft ett parti I ryskt rågmjöl om 900 mattor belånadt hos Industrikreditaktiebolaget, men hvilket mjölparti j befinnes hafva blifvit af honom bortfördt, bar förgäfves varit i sin bostad eftersökt, och antages hafva från orten afvikit. Man tror sig veta, att Lundqvist äfven efterlemnar förfallna förbindelser till betydligt belopp, (A. B) Qvaeksatlverska. En känd qvacksaljj verska, enkefru V. A. Ruthberg, boende i huset j nr 63 Mäster Samnelsgatan, hvilken i polisen förut varit tilltalad för qvacksalveri och vid högt vite blifvit förbjuden att sysselsätta sig dermed, stod i går återigen tilltalad för samma förbryi telse. Omständigheterna härvid äro följande: — En dag i slutet af sistldna juni månad anlände till henne en bokbindare från Linköping. Han sade sig söka bot hos henne för sin hustru, hvilken led af svår reumatism, samt för en sin son, hvilken hade lungsot. Fru Ruthberg förklarade det vara den lättaste sak i verlden för henne att bota både det ena och det andra och lånade mannen efter en stunds förlopp ett recept, med hvilket han begaf sig till apoteket Morian och inköpte medikamenter efter receptet. Han erhöll der en mängd krus samt pulver. Sedermera, när han lemnat receptet tillbaka, gaf fru Ruthberg honom undervisning om, hurn allt detta skulle begagnas. Hustrun skulle ha innehållet af tio krus till utvärtes bruk och af två till invärtes; sonen hälften så många till utoch invärtes bruk och dessutom pulvret. . Nu var det fråga om betalningen, och fru Ruthberg var, skam till sägandes, billig. Hon tog 50 kronor för hustrun och 25 för sonen, dessutom 5 kr. i semballage — summa 80 kronor! Derpå reste bokbindaren med sitt lifselixir. Den utlofvade verkan uteblef emellertid både för hustrun och sonen, hvilken senare inom kort befann sig hära nog i ett döende tillstånd. Mannen skickade då efter -lasarettsläkaren i Linköping, dr Åhman. Han fick genast syn på de egendomliga medikamen:erna. Pulvret hade en lukt af fenkol och innehållet i krusen ett starkt slägtskapstycke med jerpentin: DF Åman frågade bestört, hvar de fått dessa komposita ifrån, Mannen omtalade förhållandet och visade dr Åman afskrift af re ceptet å krusen. Bestört blef han, när han fick se dettas innehåll — ingen läkare i verlden kunde, såsom klok, ha skrifvit något dylikt — men ännu mera bestört blef han, när han fann — sitt eget namn under denna afskrift! Vet var någöt för I stärkt. Dr Åman anmälde förhållandet för Sundhetskollegium; dervid han omnämde händelsen både med medikamenterna och namnteckningen, samt anhöll att en gräns måtte sättas för fru Ruthbergs qvacksalverier. Sundhetskollegium inberättade förbållandet för Öfverståthållareembetet. I går var fru Ruthberg inställd för polisdomstolen. Hon försvarade sig så godt hon kunde. Det omnämda receptet hade hoh erhållit i Helsingfors af en tobakshandlare, som hade fått det af en doktor i samma stad, vid namn an. Derför stod namnet Åman under afskriften på krusen — hon kunde ej hjelpa, att det finnes en doktor i Linköping med samma namn. Tobakshandlaren, hvars namn hon glömt, hade medelst begagnande af de medikamenter, som receptet föreskrifver, botat sig för lungsot, howsjelf hade af dessa botats för lungsot — derför ville hon bota alla menniskor, som anropa henne, både för denna och andra sjukdomar. Nu ville polisdomåren nödvändigt sedetta märkvärdiga. recept, utgifvet af den finska läkaren. Olyckligtvis hade. hon just i dagarne förlorat denna talisman — men con afskrift arbjöd hon till påseende samt en mängd tacksägelsebref. från patienter, som gifvit henne hundra riksdaler, utan att hon fordrat ett öre. Slutligen tillade hon, att bokbindaren i Linköping erna kunde få sina penningar tillbaka, om hön återfick medikamenterna. Polisdomaren ansåg det våra omöjligt — emedan helt säkert en stor del af dem, illa nog, voro intagna. Fru Ruthberg dömdes att för qvacksalveri böta 50 kronor och förbjöds vid 100 kronors vite att vidare befatta sig dermed. Hyadangick den förs modade förfalskningen af dr Åmans i Linköping namn, förbeköll åklagaren, stadsfiskal Cederborg, sig öppen talan. LANDSORTEN. Varbera den 29 juli. Den knifbuggne dränfen från Värö socken, hvilken den 13 juli inom till härvarande lasarett, afled i förrgår natt af följderna utaf såret. Mordet i Tomelilla. Enligt Y. T. lär det ha utrönts attden förut af-oss omtalade, i närheten af Tomelilla jernvägsstation mördade ynglingen varit f.skeppsgossen Carl Johan Josson från Ronneby, omkring 17 år gammal; och hans baneman är en från Småland bördig ok hvilken af kringresande är känd under benämningen August Länsman, Denne senare skall vara af omkring 3 alnäfs längd, stärkt byggd, med bleklagdt ansigte öch ljust hår, lutände gång och allt annat än godt utseende. Han var vid up jet i Tomelilla iklädd brun, kort -öfverrock, trasiga byxor och trätofflör.