Dagens Nyheter – 1 augusti 1874, sida 2

Me oo den att om jag ännufen gång får återse hans ansigte, jag skall bli en mördare likasom han. Hon bäfvade. — Hvaför icke så gerna hämnas på mig? Jag har lyssnat till. hans lärdomar; — huru kan du då veta, att jag icke vid det tillfälle, hvarom fråga är, var hans medbrottsling? — Huru? Har jag ej blickat in i dina ögon? Den oändliga tillit, hvarom detta svar bar vittne, framträdde tydligare i tonen, hvarmed det afgafs, än i sjelfva orden, — Åh! vet du ej att en qvinnas ögon nästan alltid ljuga? Dock beder jag dig: fortfar att söka genomskåda min själ, fortfar dermed länge och oaflåtligt, till: dess du slutligen kan se, att mitt bjerta icke är fälskt — men att mitt förflutna lif är sådant, att jag måste blygas deröfver. Han böjde sig ned och kysste hennes panna. — Det är möjligt att skuggan af andras vanära återfaller på dig; men sjelf har du intet att blygas: öfver. Hvad du än må vara, huru du än må ha handlat under din framfarna ungdom — blif min! De omfamnade hvarandra och glömde för en stund shela -verlden, likasom de redan länge -ioke egnat någon tanke åt sin fara och den kritiska belägenbet, hvari de fortfarande befunno Big.