Dagens Nyheter – 1 augusti 1874, sida 1

oxo RR KS SE Nåväl, låt det då också dö. Du har blott alltför stora skäl dertill. Jag skall icke förebrå dig det. — Det skall aldrig dö. Men — hvarför qvälja mitt hjerta, för att få bevis på att jag talat sanning, då jag sagt att jag tror dig? — För att få bevis! ... Ack, du gör mig mycket orätt, om du tänker att något sådant skäl ligger till grund för mitt beteende. Jag skulle aldrig tillskynda dig ett enda ögonblicks smärta, om det stode i min förmåga att undvika det. Har du verkligen föreställt dig att jag skulle vilja låte dig undergå bittra pröfningar, blott för att förvissa mig om min triumf, blott för att tillfredsställa min fåfänga? ... Svara mig, fortfor hon och tryckte dervid hans hand hårdt mot sitt hjerta, på det han måtte känna dess våldsamma slag och sålunda fatta den ångest, hon erfor vid tanken på att det kanske skulle vara omöjligt till och med för honom att tro henne om godt. Blif min log, mitt samvete — jag har så länge vant mig vid det onda, att jag mistat förmågan att rätt bedöma hvad som är hederligt och vanhederligt. För att säga dig allt, för att kunna tydligt framställa för dig hela mitt lif, måste jag bryta min ed, måste jag svika mitt ord, mäste jag förråda den sak, som jag en gång gjorde till mitt lifs uppgift. Svara mig — skall och bör jag göra det? IDALIA: ER 26