Han hade förvissats om att hvad han hört i sömnen var ren verklighet; med en panters smidighet och en panters vilda blod törst i sin själ hade han krupit fram och mellan de löfrika grenarne: kastat en blick på det älskande paret. Han hade för en stund stått i begrepp att med en mördande. kula krossa sin fiendes hufvud och dymedelst göra ett slut på den hotande faran. Men fruktan för att mis.lyckas -afhöll -honom ifrån att följa denna ingifvelse. Han smög sig tillbaka till den plats, der han nyss legat, lade sig åter ned, tillslöt ögonen och låtsadess fortfarande gofva. Och så förblef han länge liggande, orörlig med hufvudet lutadt mot armen, lyssnande till deras samtal; först sedan -hästarne fört den man, som han.zbittert hatade; och den qvinna, som han, trots allt, --höll hjertligt utaf, ett godt stycke ifrån honom, steg han uppoch mumlade; i det hans läppar darrade af harm: 5 — Hon kan älska?. Verlden måste komma att förgås i denna natt!