Dagens Nyheter – 31 juli 1874, sida 1

— 201 — efter hvilken han länge törstat; men då han nä började ana, att han genom tillfredsställandet af denna hämnd skulle gagna henne, bidraga till hennes lycka, då eldades åter hans blod, han kände sig åter böjd för en afgörande strid, hatet vann ånyo makt öfver honom och förqväfde hans såmvete. — Låt mig gå, hviskade han ifrigt. Du skall få se honom ligga död vid dina fötter — lika fullkomligt död som den raske hästen, hvilken genom honom rycktes bort i sin ungdoms blomma der uppe i Moldau. Hon ryste, såsom hade en isande vind passerat förbi henne. Men hon var alltför van vid lifvets stormar, alltför van vid att genomskåda faran, äfven då den tedde sig i den mest frestande gestalt, för att icke kunha finna sig äfven nu och handla. enligt pligtens bud. i ij En mörk rodnad af skam uppsteg gång efter annan på henres kinder och förjagades lika ofta af den ytterligaste ,blekhet; dock var det i den lagnaste ton hon, yttrade, i det hon lade sitt finger på hans mun: — Lugna. dig, min vän. Denna tigerdrift passar icke för dig. Lemna åt honom dessa omenskliga känslor; de äro dig ovärdiga. — Det äro de ej. Jag har rättighet att hysa dem, Ar hämnden någonsin en rättighet? IDALIA: 25