Dagens Nyheter – 31 juli 1874, sida 1

Ett leende, som kom blodet att isas i hans ådror, spelade på hennes läppar. — Nåväl, sade hon, så vet då, att din mördare och den man, som skapat mitt öde, äro en och samma pörsön: Undrar du nu öfver att mitt lif varit dåligt? — 0, Gud! Hvad år det du säger? — En skön karörat, en ädel ledåre! Eller hvad tycks? Mif ärelystnad, som sträfvade efter det höga och störa på jorden; blef den iekö nog grymt gäckad, då jag fann mig sjunka ned i ett bottenlöst träsk, i stället för ätt Hå det majestätiska bergets stölta spets, Bom vär mitt mal? Du träffade mig fången i ehklöstercell; du fick dela med mig en brottslisgs flykt, du blef upplyst öm att en tjuf Och mördare varit min bundsförvandt, min. :;. Hennekb tätider sammanbetos; hon kunde icke uttalå det ord, som hon nu bar på sin tunga. Häån ryste, då Han hörde hennef tal. SH UT : -— Två gånger har du hindrat mig från att fullfölja min hämnd och befallt Hig ått skönsa,)! ytträde hår. Om dessa odjur verkligen äro dina fiender, hvarför förbjuda mig att straffa döm? : — Ett lejon får icke nedlåta rig till att strypa ormar. — Hvarför talk i liknelser? Du måste veta att .:1 HBA 22 — Att ditt förtroende för mig är döende.