Dagens Nyheter – 31 juli 1874, sida 1

Han var på en gårg hennes slaf och hennes beherrskare, hennes domare och Hennes frälsare. ? — Ack, himmel! sade hon till sig sjelf, huru fåfängt jag sökt efter en stor karakter bland dem,som kalla sig verldens ledare! Jag har aldrig funnit någon förrän nu; och nu — huru föga kävnef denna Karaktär sin egen storhet! Erceldöune återtog iiu bestyret med hästarne; och så snart dessa efter några ögonblick stodo i beredskap för äffärden, sködde uppbrottet utder djup tystnad. Tack vare den mjuka gräsmattan, hördes ej hel: ler hästärnes steg. Knappt hade de vändt ryggen åt dettå ställe, der kön af hohom utkräft:det största offer, som någonsin skulle kumat äffordrås honom, Bamt aflägsnat Big i riktbing åt hafvet, der den ufva friheten vinkade der; förrän greken långsamt reste big upp från sitt hviloläger bakom det täta löfverköt. Trött i följd af en långvårig vandriäg, hade han här legat försjunken i en djup och tung sömn. Men tack vare denna instinkt, som — ofta förunderligt Dog — låter menniskan, äfven då hon sofver, känna annalkandet af en stor fara, hade han plötsligt börjat besväras af en förskräcklig dröm, och han hade hört en röst tala bredvid sig, som fyllde hans hjerta med fasa. Förfärad, halfvaken, hade hade han häftigt satt sig upp och lyssnat.