Dagens Nyheter – 30 juli 1874, sida 1

100 —innan jag med pistolen mot hans hjerta aftvingar honom sjelf bekännelsen. Hon darrade; men icke desto: mindre hade hon styrka nog till att småningom draga honom ifrån det ställe, der Phaulcon slumrade. — Låt honom vara! sade hon; Han har varit min förbannelse, och ban skall ock bli din, om du icke undflyr honom. — Aldrig! Jag skall stampa lifvet ur honom der han ligger. Låt mig gå — låt mig gå! — Gå — för hvad ändamål? — För att låta rättvisa vederfaras honom. — Rättvisa! — Ja. Man aflifvar mördare; och det är icke hans förtjenst att jag ej blef mördad af honom. Jag vill icke döda honom gofvande; men han skall i alla fall få dyrt plikta för det onda, han tillfogat mig. Låt mig gå! Hon slingrade sina båda armar om honom, så att hanskulle ha:nödgats sönderslita hennes sköna lemmar för att kunna lemna henne, Hon drog honom tillbaka och ytterligare tillbaka, under det att henneg andedrägt värmde hans kind och hennes hår böljade öfver hans bröst. Hon kände sin makt öfver honom; hon visste att då han befann sig i hennes famp, var han också hennes slaf. — Ar detta din kärlek? frågade hon honom. Är detta ditt förtroende?