Dagens Nyheter – 30 juli 1874, sida 1

SS NUV Och när hon hörde detta, försvunno genast all hennes köld och all denna fastaj.trotsiga beslutsamhet, som hon förut visat. Hon sjönk i hans famn och grät såsom hon aldrig gråtit sedan hon var. ett litet barn — grät utan att hon visste deraf eller tänkte derpå, grät med den fullaste öfvergifvenhet. Då han såg hennes djupa sinnesrörelse, glömde han allt hvad som nyss väckt hans förbittring, han glömde sina tvifvel och de skäl han hade för att fordra hämnd. Han mindes intet, utom att denna qvinna, för hvilken han skulle vilja underkasta sig sjelf hvilka uppoffringar och försakelser som helst, led så bittert, under det att han icke visste huru han skulle trösta henhe — fastän hon skänkt honom sin kärlek, var han ju för henne en främling, som icke. kände eller kunde känna orsakerna till hennes tårar. Hon hvilade en stund orörlig i hans armar, konvulsiviskt snyftande. — 0, Gud! mumlade hon. Jag drömde om en framtid, medan han ännu lefde. Ett moln lägrade sig öfver hennes älskares panna; den onde anden vaknade åter hos honom, kräfvande hang fiendes blod. Han närmade sin mun intill hennes öra och hviskade i:en fruktansvärd ton: — Låt mig gå, och han skall icke lefva länge! Han hade gifvit vika för henne; hån hade för henneg skull afstått från den hämnd