Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 3

lingens vanliga ferier tagit slut. Han yttrade sig vidare öfver de två hypoteserna: förkastande eller antagande af de konstitutionella lagarna. Att förkasta den ansåg han för ytterst farligt, då derigenom det allmänna lugnet lätt kunde störas och man åter kunde råka i anarki. Att nu diskutera dessa lagförslag vore ej heller tiden lämplig, ty han fruktade att diskussionen skulle draga utför mycket på längden, hvilket icke vore nyttigt, då församlingen var uttröttad under den nästan tropiska hetta, som nu rådde. Bäst vore det derför, att man lät någon tid förgå; och han hoppades, att regeringen icke skulle sätta sig emot ett uppskof till november. Detta anförande väckte en oerhörd rörelse ibland de deputerade och mottogs isynnerhet af venstern med larm och protester, Picard af den venstra centern fick nu ordet och yttrade sig emot Castellanes förslag samt uppfordra regeringen att förklara sig rörande detsamma. Picard ansåg att Castellanes förslag endast åsyftade att undvika en annan vigtigare fråga, nemligen om kammarens upplösning. Han bad derför kammaren ej lemna sitt bifall till förslaget, Landet fordrade en lösning af frågorna och skulle aldrig förstå, att kammaren nu toge sig ferier. Raoul Duval ansåg äfven ett uppskof skadligt. Veten ni icke, sade han, burudant landets tillstånd är? Detta land lider och skall lida, så länge ingen fast regering finnes. Handel och industri befinna sig i ett beklagansvärdt tillstånd. Efter ett yttrande af Malartre till förmån för förslaget uppträdde Feray af den venstra centern och framhöll, att då man förkastat Påeriers förslag, måste man organisera Mac Mahons makt. fSedan några andre talare yttrat sig, bestiger den nye inrikesministern Chabaud Latour talarestolen och afgifver följande förklaring å regeringens vägnar! Regerivgen önskar visserligen, att man så fort som möjligt skall organisera marskalk Mac Mahons makt. Föredraganden i trettiomannautskottet har redan för detta ändamål nedlagt på kammarens bord ett betänkande och ämnar nästa vecka framlägga ännu ett. Detta är en glädie för regeringen; och jag hrppas att landet skall röna samma glädje (skratt bland vens ernj. Emellertid öfverlemna vi åt församlingens vishet att bestämma, om den vill göra ett uppskof i det långa och mödosamma arbetet. Det gäller helt enkelt en ajournering af kammaren, icke en upplösning, då kammaren högtidligt förpligtigat sig att före sitt definitiva åtskiljande konstituera marskalkens makt. Sedan ännu några personer yttratsig för och emot förslaget, bestiger Malartre talarestolen och framställer det förslaget, att kammaren skall ajoturneras till den 3 januari 1875, samt begär att detta förslag måtte genast företagas till behandling, hvilket ock bifalles med 395 röster mot 308, Den preussiska regeringen synes förbereda sig till en ordentlig strid mot det ultramon tana partiet ej blott genom de stränga åtgärder den vidtagit i anledning af mordförsöket på furst Bismarck utan ock på lagstiftningens väg. Kultusministern Falk är, trots sommarvärmen, sysselsatt med förslag i flera vigtiga lagstiftningsfrågor. Man skrifver derom från Berlin följande: Förslaget till en ätidörvisningsförördning är icke det enda lagförslag, hvarmed kultusministern Falk är sysselsatt. Ett annat rör upphäfvandet af patronatsrätten. Man har skaftat Big noggranna upplysningar öfver alla faktiska förbållanden och satnmanfört dem i en skrift, hvilken skall bifogas det lagförslag, som håller på att uterbötas. Ett tredje lagförslag rör förvaltningen af de katolska kyrkornas egendom. Detta förslag åsyftar att återinsätta församlingarne och korporationerna i utöfningen af sina egendomsrättigheter, då de andlige förut icke utan franigång bemödat sig att rycka till sig hela förvaltningen, hvilket icke haft gödt inflytande på förmögenhetstillståndet. Ett annat lagförslag skall ordna sättet huru i allmänhet den uppsigt, som tillkommer staten öfver administrationen af åtskilliga kyrkorz och religionssällskaps egendom, enskildt med afseende på!bevarandet och bibehållandet af deras kapital skall utöfvas. Afven skall frågan om kyrkogårdarne, hvilken redan gifvit anledning till åtskilliga förvecklingar, nu ordnas så, att kyrkogården tillhör kommunen, dock naturligtvis med rättigheten till kyrklig begrafning på anordning af den dödes slägtingar okränkt. Afven frågan om den s. k. sepultura asivina, hvilken härstammar från perioden för medeltidens förfall, kommer nu: att ordnas. I enlighet med denna sepultura asinina blifva nemligen sjelfmördare och på många ställen äfven oäkta barn begratna i ett särskildt hörn af kyrkogården. Nu hoppas man få bort detta barbariska bruk. Till och med om afgörandet af denna fråga öfverlemnas åt kommunen sjelf, som är egare till kyrkogården, skall den med möjligen några få undantagj skynda att göra ett slut på en sådan inrättning. Telegrafnyheter.