Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 2

— 188 — — Verlden! Tror du völ att denna lögnerska kan förskräcka mig? Hon log mot honom -heit mildt. — Verlden Jjuger ieke alltid; äfven bland det, som hon haft att berätta: om mig, finnes någon sanning.: Men låtonr oss lemna detta ämne! Den dag som är tillbör oss; må vi -ej förgifta den. Tror du: vi kunna komma fram ill. hafvet inatt? a — Ja, det tror jag. Vi haintet att frukta af. bondfolket, och i hela: denna nejd-finnas inga andra -menniskor. -Hästa ne äro nwuthvilade och,-om vi bara hinna oskadda till denhila fiskarbyn i närheten 5f Autina, är detlätt för mig att skicka en: marinaro ut till min -skonert för att underrätta kaptenen om hvar jag villafhemtag. Ingen mi:stanke skall falla: på detta fartyg, ty: soldaterna, som jag såg i din villa, kände migicke; och Nico;okommer ej att förråda mig. De enda vi ha att frukta: äro... ! — Vänta; berätta mig allt Huru fick du veta af min arrestering? Huru återfann du mig? Hån omtalade. för henne allt, och-hon åhörde honom med ett uttryck. af outsäglig ömhet i sitt ansigte. , — O, ädla hjerts! utbrast hon omsider, när han tystnade. Gifve Gudy att jag kunde vedergälia dig såsom du förtjenar! Om jag sblott vore säker om att jag ej skulle komma att bringa olycka: öfver dig — om jag