Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 1

2 AR le lSga, ofta hvarandra motsägande berättelser, som han i klubbar och på kafber uti stora europeiska städer hört omtalas rörande en grekinna eller rumänska, hvars skönhet och stjusningsförmåga beskrifvits såsom utom-Ordentligt stora. Han hade då egnat en-dast en helt ringa uppmärksamhet åt dessa historier, enligt hvilka hennes seder i allmänhet icke skulle varit synnerligen berömvärda. oo o— Det-var lögner alltsammans! mumlade han halfhögt, under det han med harm påminde sig en af berättelserna. Lögner! Om jag bara visste hvar jag skulle återfinna de uslingar som först kommit upp med dem. Hon spratt till och frågade honom: — Hvad är det som du kallar lögner? — Något som jag hört om dig... Jag kommer ihåg det nu... — Al! Det var en suck som undföll henne. Hon skulle så gerna velat, att hennes lif, åtminstone i denne mans ögon, fått synas rent och obeskuggadt. — Kland. a icke dem som haft dåliga saker att berätta om mig, sade hon. En person, hvilken lefvat såsom jag, måste alltid bli -misstänkt, tadlad, missförstådd. Ingen annan i min ställning skulle undgått förtal. Verlden och menniskorna äro sådana. Hon yttrade sig i en temligen kall och sorglös ton,