Dagens Nyheter – 29 juli 1874, sida 1

skola finna åtminstone någonting, som motsvarar min ungdoms idealer. Der är folket visserligen försänkt i mörker och barbarism; men just derför kan detta folk lättare uppfostras i den rätta riktningen än de nationer, som gått i skola för att inhemta fördomar. Och der ha vi en furstlig boning samt vidsträckta skogar och höga berg, som skilja oss från verlden. Jag skulle der känna mig fri, och du skulle blifva konung öfver ett rike, hvars minsta torfva vore din lagliga egendom. Ack, denna trakt behöfver just en sådan herrskare som du skulle blifva, min oförskräckte, lejonhjertade vän. Tror du icke att vi skola blifva outsägligt lyckliga? Och så drömde de om kommande tider, under det att den herrliga dågen framskred mot sitt slut till dess att omsider qvällens dunkel och stillhet utbredde sig öfver naturen. ÅTTONDE KAPITLET. Solen hade redan gått ned bakom en bädd af digra moln, som lägrat sig vid horisonten, då våra två älskande utträdde ur kolarens stuga. Vid dörren stod ett ämbar, som dottern i huset använde, då hon hemtade vatten.