Dagens Nyheter – 28 juli 1874, sida 2

deras namn eller derag styrka, hvilketdera jag ansåg mig behöfva. Och jag kände aldrig det. minsta medlidande, då jag märkte att derag hjertan voro krossade. . Gå — du måste nu anse mig brottslig nog! Gå — ty om jag förlorat ditt förtroende, är det bättre att du genast med blödande hjerta sliter dig ifrån mig än att du tillbringar långa år tillsammans -:med den, på hvilken du tviflar! Hon sköt hang hand ifrån sig, medan hon talade, och reste sig upp; hennes ansigte var mycket blekt, en djup sorgsenhet, i förening med den fastaste, mest orubbliga beslutsambet afspeglade sig deri. Att uttala dessa ord hade för henne varit mera påkostande, än det skulle varit att stöta den venetianska dolken i hennes barm, för att undgå Giulio Villaflors förföljelser; men hon älskade Erceldoune högre än sig sjelf, och hon visste att, så vidt denne mans förtroende till henne framdeles genom en eller annan upptäckt skulle varda. stördt, komme lifvet sedan att blifva ett helvete för dem båda. Och dessutom var Idalia en alltför stolt qvinna för att vilja underkasta sig att vara misstänkt eller för att tillåta att ett förtroende egnadeg henne; som hade sin grund i okunnighet om hennes verkliga karaktär och de tadelvärda handlingar, hvartil hon gjort sig skyldig. Han andades häftigt såsom hade han varit hemsökt af en stark feber, der han stod och