Dagens Nyheter – 28 juli 1874, sida 1

Tr AOL betraktade henne med en blick, hvilken redani sig innebar en tillräcklig hämnd för allt det onda hon gjort. Denna blick uttryckte omedvetet en smärtfull förebråelse, som trängde ända till djupet af hennes hjerta. För första gången sänkte hon sitt hufvud inför honom, hennes ögon fylldes med tårar af skam och hennes nyss gå bleka kinder öfvergötos af en mörk rodnad. Hon kände hans stränga uppfattning af hederns fordringar, och då hon nu för första gången bedömde sitt förflutna lif efter den måttstock, som hon visste att han följde, syntes henne bilden af detta lif fasansfull, vederstygglig. — Öfvergif migt sade hon till honom i bestämd ton, ehuru hennes röst var mycket låg. Mer bespara mig den smärtan att nödgas höra förebråelser af dig! I stället för att svara henne med ord, sträckte :han mot henne sina armar och tryckte henne till sitt bröst. I detta ögonblick var han icke hennes slaf, utan hennes domare. Hans anlete bar prägeln af det djupaste allvar, men i hans röst spårades en obeskriflig ömhet, då han genmälde: — Öfvergifva dig! Du tror således att jag icke vet värdera en qvinna, kom eger den största af alla dygder på jorden — mod att tala sanning? — Sanning! När jag säger dig att hela mitt lif varit; i viss mening, en lögn. — Man det är din sanningskärlek, som