Dagens Nyheter – 28 juli 1874, sida 1

AVE endast är ett doldt batteri af jern och granit, hvaremot tänkaren, poeten och fosterlandsvännen rycka fram endast för att krossas och omkomma, efter det jag märkt, att icke en af tiotusen, som bära folkens välfärd på sina läppar, äfven nitälska derför i sina hjertan, och att svek, sjelfviskhet och ärelystnad besjäla frihetskämpen lika väl som tyrannen; efter det jag läst den rena bedröfliga sanningen ända till dess sista bokstaf, så fortfor jag ändå att bedraga männen. Orsaken härtill var dels den att omständigheterna svårligen tilläto mig att tvärt afbryta mitt förstörelseverk, dels den att jag, trots allt, ännu åtminstone till någon ringa del hängde fast vid min gamla tro, dels den. — detta var förnämsta skälet — att jag under tidens lopp lärt mig älska makten och ieke kunde öfvertala mig sjelf att nedlägga den samt dymedelst faktiskt erkänna att hela mitt lif var förfeladt. Och dessutom här det ännu aldrig händt, att en... Hennes kinder rodnade ånyo, en viss segerglädje framlyste ur hennes ögon, någonting. af detta högdragna trots, hvarmed hon bemött Giulio Villaflor, förmärktes hos henne, då hon nu i minnet återkalläde dessa resonnemanger, som hon fört med sig sjelf i det förflutna. — Det var brottsligt att fortsätta, jag medger-det; men det var följdriktigt. Annu har aldrig en Vassalis afvikit från den bana,