Dagens Nyheter – 28 juli 1874, sida 1

4 oo SVR förmått dig att säga mig detta. O, min älskade! Du bedömer oriktigt både mig och dig. Kan jag icke ogilla dina villfarelser ock dock hålla dig ännu kärare än förr för det att du behöfver deltagande och förlåtelse? Hon teg. Hans yttrande hade gjort ett djupt intryck på henne. Hon insåg nu, huru mycken storhet fanns i denne mans natur, huru mycken värdighet i hans passion. — Men detta förtroende, som du förut skänkte mig...? sade hon slutligen, i det hon blickade på honom. — Skall tillhöra dig för evigt, likasom min kärlek. Han böjde sig intill henne, så att hans läppar vidrörde hennes kind; och dervid hviskade han i hennes öra en fråga, som hans hjerta icke ville tillåta honom att återhålla: — Säg mig blott en sak. Du nämnde, att du begagnade kärlekens mask för att dymedelst narra desse män — tillät du också någon annan före mig att på samma förtroliga sätt som jag betyga dig sina känslor? ; Han tryckte härvid en dröjande kyss på hennes mun. Hon drog sig ur hang armar med en min, som uttryckte ett lifligt ogillande af frågan. — Nej, svarade hon. Annars skulle du icke genom några böner kunna förmå mig att blifva din hustru.