Dagens Nyheter – 27 juli 1874, sida 2

Han lyssnade, och en tung suck besvara rade hennes, när hon omsider tystnade. Den na stuck var offivillig, omedveten. Han hade trott allt godt öm Tdalia; det smärtade Konom obeskrifligt att åf hennes egen mun erfara, det hon hade Få mycken grymhet, så många olyckliggjörda menniskolif på sitt samvete: Dock uppstod ej Hös honom någon fruktat för hans eget öde. Heads mod var alltför friskt och dristigt, häns påssion alltför stark. : er —FTilJåt mig blott en endå fråga, sade han till Henne med låg öch darrande stäms må, Under hela denna tid — har du aldrig Bjelf älskät någon mån? i iron mötte hang blick med lugi och yttrade utan tvekan: — Aldrig! — År det möjligt? Detta matta, ironiska leende, som så ofta brukade. förmärkas hos henne, krusade äfven nu hennes läppar. . — Ja, mycket möjligt, genmälde hon: Poeterna -ha skrifvit åtskilligt. om qvinnornas kärlek; jag tror för min del, att den icke är en tiondedel så varm och stark som männens. Många qvinnor beherrskas af sinnliga begärelser, många af en ytterlig fåfänga; sinnlighet och fåfänga äro i nio fall af tio grundvalarne för den kärlek, som hyses af mitt kön, fastän sentimentaliteten så länge vägrat att tro det,