Dagens Nyheter – 27 juli 1874, sida 2

— 175 — — Men du måste ha varit omgifven af många personer med förmåga att behaga — af allt. det mest lysande, det mest intagande, det mest förföriska? i ; — Åhjas men i allmänhet Har bekaget inskränkt sig. till ytan. : För öfrigt var jag icke så okunnig; så barnslig, så föga vars nad som de flestavandra -fliekor, då de utträda i Kfvet. Mina tppfostrare, söm jag förut talat om, hade låtit mig redan Vid tidig ålder insbpa-sådara åsigter om kärleken, som icke gjorde mig synnerligen -mote taglig derför. Och dessutom regerades jag nästan uteslutande af. en arnan känslä a ärelystnaden. Ingenting tjusäde mig så som makten; jag njöt med hela min sjöl, då jag såg att min vilja gällde såsom en lag öfverallt: der jag visade mig, men på samma gång föraktade jag djupt de män, som läto sig bedåras, af någonting så värdelöst som en flickas ögonkast, en qvinnas leende. Om mitt glänsande hår fjeöttrade dem, kunde jag omöjligen hysa någon aktning för förnuftiga varelser, som läto sig bindas så lätt; om de. såsom väl uppfostrade hundar lydde min minsta vink; visste jag i och ined detsamma tt: -de. varit ellör skulle blifva kufvade f enisimpel kurtisan som jag. Jag har tid haft en mycket låg tanke om den änsla, som besjälat mina älskare, Jag har ppfattat kärleken uteslutande från dess lägre ida, ansett densamma sågom en galenskap