Dagens Nyheter – 27 juli 1874, sida 2

samvete. Under den tid, jag nu talar om, var det likväl icke jag sjelf som syndade mot andra, utan andra som syndade.. mot mig. Jag förleddea till. att i min tidigaste ungdom förena mig med personer, som jag genom senare års erfarenhet fannit vara blins da, hänsynslösa egoister, brottsliga äfventyrare utan heder och samvete, män, som skulle, vara i stånd till att sätta hela nationers väl på spel blott för att sjelfva göra en. personlig vinst, och HKvilkeg patriotism, som de ständigt tala. om, när som helst kan köpas med guld! Jag blef bedragen, bländad, borttokad — och härtill bidrogo såväl det som var högst och ädlast i min karaktär som ock. dess farligaste svagheter. Först då det var för sent, fann jag. sanningen, fann jag hvarje möjlighet till återgång. afskuren, fann. jag... Hon tystnade plötsligt, såsom om hon icke ville eller. kunde utsäga hvad hon hade på läpparne; men handen, som hvilade i hans, sammanknöts krampaktigt — det var som hade hon velat fatta och gvarhålla. ett vapen, hvarmed bon kunde, hämnas en grym, putplånlig oförrätt. Och nu nog om hvad andra syndat not mig, återtog hon med en smärtsam anträngning. Jag vill na tala om det onda, wvarför jag icke har någon. annan. än mig jelf att skylla, Den makt, som blifvit lagd mina händer, hvilade ej.på någon rättmätig.