Dagens Nyheter – 27 juli 1874, sida 2

Ingsändaren hade i sin skrift utsatt namnet å den ifrågavarande officeren, men tidningens red. anser sig åtminstone tillsvidare icke böra publicera det: Uppsaten lyder sålunda: Då det nu är fråga om, att hos oss utsträcka värnepligten i mer eller mindre grad; under bibehållande af den gamla befälsstainmen, torde det vara vigtigt att veta, huru denna stam nu behandlar beväringen, och om en fader med lugn kan åt densamma lemna sin son för att bildas till fosterlandets försvarare. Ett exempel från årets beväringsmöte å Axvall med Skaraborgs regemente--må härvid gälla hvad det kan. Att befälet mången gång blir retadt af dez dumma vären erkännes, oeh om då en omil tillrättavisning blir följden, är det visserligen ej rätt, men dock ursäktligt. Ej heller klagar beväringen deröfver, och Han anser sig hafva förtjent densamma. I-alla fall är allt hvad handgripliga tillrättavisningar heter ett oskick, oaktadt det synes som de vunnit burskap,åtminstone inom nämde regemente, och tillämpas de fitigt till och med under högre befäls närvaro. Men när befälet af föresats tyckes göra allt för att förbittra beväringens lif, då är det i alla bängeenden illa. Härför begagnade en löjtnant åtskilliga metoder. För att ej nämna hans: ohyfsade-tilltaly utdelade han oförtrutet knuffningar, nyp, slag med sabel samt örfilar; satte pinnar under offrets haka för att hålla hufvadet i en onaturlig. ställning, ja till och med ögonlocken uppspetades på samma sätt. Härvid fästes ej afsvende på om den straffade gjort sig skyldig till anmärkning öller ej, utan fick den, som först träffades, uppbära följderna af hans: vrede. hn yngling anmälde saken för kaptenen, hvilken fofvade freda beväringen, men fick derefter i dubbelt mått uppbära löjtnantens förolämpningar. Den senare sökte genom hotelser förmå samtlige beväringar att för: draga, hans tyranni. Han lofvade ej allenast att sjelf slå dem, utan gaf äfven sina underordnade i befälet löfte dertill på hans ansvar och sökte på flera sätt att uppreta kamraterna mot den klagande. Kaptenen jordes åter allvarligt uppmärksam på förållandet, men utän annan följd än en muntlig tillrättavisning åt förbrytaren, hvilken denne ej tycktes synnerligen respektera. Väl vetande hur svårt det skulle vara att föra rättegång i nämda fall, företog mån icke något vidare i saken. Hvad en yngling med hederskänsla skall erfara vid dylik behandling, kan hvar och en föreställa sig, semt.äfven hur lätt ungdomsblodet. dervid kunde råka att svalla: öfVer, så ätt han gjorde sig skyldig till subordinationsbrott, hvarvid säkerligen ej det högre befälet komrine att visa öfverseende. Nu vet han att mötet ej varar mer än några dagar och kan dörför beväpna sig med tålamod; men tänk om pinan under slika förhållanden kominer att utsträckas till år, då blir det svårt, om ej omöjligt, att fördraga densamma. Till bestyrkande af dessa uppgifter vidtogas ett af fert beväringsynglingar afgifvet så lydande intyg: a ; Underteckfiade beväringsynglingar intygä att löjtnant — — — vid Skaråborgs regömente under årets bevärmgsmöte med andra klassen ofta medelst skällsord, knuffningar, nyp, slag met sabel samt örfilar tillrättavisade beväringen under exercisöftingarne, är: vensom att Tan satte pinnar under hakan och ögonlocken på densamma, och att handgripliga tillrättavishingar utdelades till och med i högre betäls närvaro. Att ban, Hör saken af en yngling anmäldes för kapten, genom hot: sökte skrämma beväringen till att tåla hans förhållande; att han sökte uppretå kamraterna mot den klagande; att han gaf sina underordnade i befälet rätt att slå så mycket de ville påhans risk samt att han äfven etter en ytterligare anmärkning hos kapten ej erhöll antinät straff än enskild mintlig tillrättavisning af densamine.