Dagens Nyheter – 27 juli 1874, sida 1

-— 169 — folken; jag hatade den despotism, som utöfvas af medelmåttorna; jag föraktade det trångbröstade presterskapets läror och verksamhet; jag hade det gamla Greklands frisinthet i mina ådror samt derjemte detta passionerade begär efter ett oförgängligt rykte, som all ungdom närer, hvilken ser framför sig ett ideal, ett högre mål att sträfva för. Nåväl — just genom dessa känslor och ideer blef jag fångad; och jag föll i deras snaror, som prydt sina egna sjelfviska planer och intriger -med den ärliga frihetskärlekens sköna färger — som jag dyrkade — och hvilka visste att locka mig. med en reformators, en befriares HKerrligt grönskande lager, under det att de i sjelfva verket pålade mig en slafs bojor. Han yttrade intet; men han såg på henno, och en passionerad harm glödde i hans blick, Utan att ha hört mera än detta, tyckte han sig känna hvarje timme af hennes lif. . Han förstod henne bättre, fullkomligare än någon annan man förut; han uppfattade henne sannare och riktigare till och med än de personer, för hvilka hvarje detalj af hennes lefnad var väl bekant. Hon besvarade hans blick med en suck. — Vänta, yttrade hon. Tro mig ej vara oklanderlig, fastän andra handlat illa mot mig, synnerligast i början af min bana. Jag säger dig, att jag har stora synder på mitt IDALIA . Fil