Dagens Nyheter – 25 juli 1874, sida 2

beskrifva för dig. Ibland tillbragte jag långa månader i Grekland på ett gammalt förfallet slott — omgifvet af vidsträckta, ödsliga parker. i hvilka jag vandrade omkring blickande ut öfver det dunkelblå Egeiska hafvet och tänkande på mitt folks försvunna storhet och ära — utan annat sällskap än en armenisk munk, ålderstigen, butter och lärd, hvilken undervisade mig i allt, som jag ville inhemta, och dervid bibragte mig mera af denna vishet, som med skäl kallas outgrundlig, än måhända nyttigt var. Hans berättelser voro ofta af det öfvernaturliga slaget, och lika ofta rörde de sådana förhållanden i lifvet, som just icke böra framläggas till begrundande af ett barn. Också bade jag en djup inblick i verlden, innan jag ännu sett henne, tack våre munkens omständliga redogörelser för de många olika lifsåskådniogar, som förkunnats än af de cyniska filosoferna i Rom, än af atheniensiska vise, än af persiska måger, än af byzantinska snillen. Lyckligtvis var jag ej lik de flesta andra barn, jag satte icke tro tillYallt, som meddelades mig såsom sannt, äfven om det syntes mycket sannolikt; jag hade ärft mina fäders scepticism: Och jag var ännu icke fullväxt, då jag redan studerat de vigtigaste och högsta af mensklighetens problemer djapare än mången man studerat dem under bela sin lifstid. Det ensliga, åt allvarsamma betraktelser egnade lifvet i Grekland afbröts