Dagens Nyheter – 25 juli 1874, sida 1

ofta; det var då jag fördes bort för att njuta af yppigheten och ståten i den rumämiska borgen. BScenförändringen var i sanning stor. Slafvar omgåfvo mig här, färdiga att lyssna till mina befallningar, att lyda min minsta vink, att om möjligt tillfredsställa hvarje önskan, gom kunde uppstå hos mig. Den mest enerverande lyx rådde i det ime af detta underbara slott, under det att naturen utanför detsamma var af en i högsta g.ad storartad och imposant skönhet. Om lasten bodde der, märkte jag det aldrig; men de kowstbaraste nöjen och förlustelser arrangerades för inin skull, och hvad jag förklarade mig önska skyndade man sig att uppfylla, likasom man fullgör en kejsarinnas tillsägelser; ty jag var den store grefve Julan Vassalis adopterade arfvinge. Kan du icke nu tänka dig, hvilken inflytelse JOB båda sidor af lifvet, som ömsevis tedde sig för mig, framställande de ytterligaste och mest farliga kontraster, måste utöfva på mitt unga sinne? Kan du undra öfver att jag efter en sådan uppfostran blifvit olycksbringande för andra, men dock mest olycksbringande för mig sjelf? Hon lade sin hand på hans läppar för att tillbakahålla de ord, han ämnade yttra, och fortsatte derpå sin berättelse: — Nej — inga motsägelser! Gud gifve, att jag icke måtte till sist bringa olycka öfver dig! Emellertid var det dessa två full