Dagens Nyheter – 24 juli 1874, sida 3

års barn i Europa. Endast genom sina pilar äro de fruktansvärda. (Forts.) nn nn EEE EE Utrikes-Nyheter. General Chabaud Latour, som för några dagar sedan blef utnämd till inrikesminister efter Fourtou, är 70 år gammal och har icke mindre än fem gånger blifvit vald till medlem af nationalförsamlingen. I sin ungdom utmärkte han sig i flera fälttåg i Afrika, deltog i belägringen af Antwerpen och var en af de män, som ifrigast understödde planen att befästa Paris. Det var han, som år 1848 ledsagade hertiginnan af Orleans och hennes son till nationalförsamlingen och förde dem tillbaka till general Montesquieus hotell, der de voro i säkerhet. Under kriget 1870 stod han i spetsen för fortifikationskomitån och var äfven medlem af den krigsrätt, som dömde marskalk Bazaine. Hans förtroliga ställning till de orleanska prinsarne och hans vänskapsförhållande till Casimir Perier, med hvars systerdotter han är gift, ha naturligtvis föruvått honom att spela en tillbakadragen roll i nationalförsamlingen, der han anseg tillhöra den högra centern. Hvad beträffar den nye finansministern Mathieu Bodet, vet man, att han särskildt visat sig vara en häftig motståndare till den förre finansministerns, Magne, förslag. Han tillhör den venstra centern i nationalförsamlingen. Magnes och Fourtous afgång ur kabinettet har, såsom man kunde vänta, helsats med odeladt bifall af den franska pressen. Man vet, att bonapartisten Magne sedan den 24 maj var det centrum, omkring hvilket allt rörde sig, och hans inflytande i kabinettet var, trots hans skenbara overksamhet, mycket stort. Om Fourtou skrifver Journal des Debats sålunda: Vi vilja icke dölja, att det i Frankrike gör sig gällande blott en enda känsla vid inrikesministernos fall, nemligen den hjertligaste och mest odelade glädje. Fourtou var inrikesminister blott i några veckor, men han begagnade tiden; på mindre än två månader bragte han det derhän, att hans namn var mera hatadt ån hertigens af Broglie, ja, mer än Beules. Till och med den moderata högerns organ, Gazette de France, som dock alltid understödde Fourtou, skrifver: Fourtous verk var förderfligt. Först rojalist, så republikan och slutligen bona-. partist, har han på få veckor förstått att gifva regeringen en cesarisk anstrykning, som måste kränka nationalförsamlingen på det kännbaraste och öka misstron och osäkerhetens Tidningen fäster vidare uppmärksamheten på det raseri, hvarmed Fourtou angrep pressen, och uppräknar i detta fall ett långt syndaregister. Tidningen Univers berättar; att orsaken till Fourtous afgång var, att han begärde det en utpreglad bonaartist skulle väljas till minister i stället för Magne, att polisprefekten i Paris strax skulle afskedas och att ingen rättegång skulle anställas mot bonapartisterna. En korrespondent till Köln. Ztg skrifver: Fourtou är en klok. man. Han vill icke förstöra-sin framtid genom att göra sig solidarisk med denuvarande förhållandena och har derför begagnat tillfället att afträda på samma gång som Magne... Det kan vara honom till gagn i framtiden. Iogen kan förtönka honom att han vill vänta, tills kejsardömet är återupprättadt, och spara sina krafter, tills de feta åren komma. Hans och Magnes afgång påminner om råttorna, som lemna det sjunkande skeppet. Mac Mabhon har orsak att vara orolig. Grundlagsförslagen hafva nu mindre utsigt att blifva antagna än förut; marskalken lär vara ytterst modfälld; men det kan ju hända, att den högra centern och bonapartisterna blifva eniga om att uppskjuta alla allvärliga ärenden till november. Om den yttersta högern går in på saken, kan det låta sig göra. Ett telegram från Paris till Daily News be rättar att ministern för allmänna byggnader nu fått från den komitb, som tillsättes-tör att bedöma förslaget att anlägga en tunnel mellan Frankrike och England, emottaga ett utlåtande i frågan och lär komiten i detta utlåtande uttalat sig till: förmån för förslaget. Ena korrespondent till Köln. Zeitung från Posen innehåller följande meddelande om en panslavisk agitation, som för närvarande bedrifves i Ostpreuasen: För några dagar 8edan ankom det ryska geheimerådet Iydebski, hvars namn för öfrigt förråder hans polska härkomst, hit tillsstaden för att studera kommunikationsväsendet i vår provins. Det synes emellertid som om hans uppgift vore lika mycket att knyta förbindelser med invånarne. I Berlin höll han ett föredrag i-den katolska föreningen, hvårs medlemmar till större: delen äro unga, lifliga polackar, och i detta föfedrag framhöll hän: att pölackarnes nära sammanslutning med de slaviska och isynnerhet de ryskå bröderna är alldeles nödvändig för Polens lycka, :Polackarne måste sluta sig till de öfriga slaverna för att bilda ett mäktigt och nationelt rike, Herr Iydebski stärkte sina argumentationer genom att skänka 100 rubel till. föreningens: hjelpfond; En annan rysk agent, en köpman -Skorzewski från Petersburg, reser genom Tyskland i samMa ändamål och har på ett möte i Berlin påstått att det var den ryska regeringens önskau att sluta med alla Våldsåtgärder mot polackarne, när den.såg att dessa allvarligt ville sluta sig till Ryssland. -Då den ryska regeringen näppeligen vill anförtro så underordnade personer som ett geheimeråd en så vigtig mission som att studera kommunikationsväsendet, då det icke är troligt att sådana personer gifva hundratals rubel ur sin egen ficka, ligger den tanken nära; att.de nämda herrarne äro panslaviska apostlar, hvilka, om de än icke äro utsähda af regeringen, döck äro utskickade af den panslaviska