Dagens Nyheter – 24 juli 1874, sida 1

— 156 — hoppas röna ett gästvänligt mottagande. Vi böra just icke ha någonting att frukta af det italienska arbetsfolket åtminstone, tycker jag. Först sedan qvällen och mörkret kommit, kunna vi fortsätta vår flykt. Vänta här en stund, medan jag går för att se mig omkring i trakten... Men icko tål du nu vid några längre, ansträngande vandringar. Ditt sår, din svaghet... Han inföll med ett gladt leende: — De äro nu försvunna: du har läkt mitt sår och förbytt min svaghet i styrka. Jag tycker nu sjelf, att jag är stark som ett lejon. pe Han lemnade henne en pistol, med tillgägelse att hon skulle aflossa ett skott för n händelse att någon fara skulle yppa Big Under hans frånvaro. Han hoppades: icke behöfva gå långt bort, ty han hade redan gett en svag rökpelare uppstiga ur skogen på ett helt ringa afstånd från dem, och han antog derför att någon mensklig boning der fönnes. Således borde han ovilkorligen höra skottet och i rättan tid kunna komma till hennes bistånd. Hans antagande visade sig vara riktigt. Efter att under några få minuter ha framgått-åt det håll, hvarifrån röken synts, Vargeblef han möllan träden en liten oansenlig stöga,. hvars yttre bar tydligt vittnesbörd om dess invånares fattigdom. Hon var sö