Dagens Nyheter – 24 juli 1874, sida 1

—— ORT torftig denna koja; men gå hade hon i stället den skönaste belägenhet. Här midt i skogens vilda fägring stod hon beskuggad af jättestora furor och omgifven af yppiga vinrankor och fikonträd, dem ingen mensklig hand planterat, samt af en mjuk, herrligt doftande gräsmatta, hvarå här och der blyga smultron tittade fram. Detta var som ett litet paradis, hvars behag ytterligare förhöjdes af en muntert sorlande bäck, som fram. flöt midt igenom den friska grönskan några få alnar från stugan. En flicka — ännu blott ett barn — med ett fint bildadt ansigte och en hållning, som gkulle ånstått en prinsessa, samt så ofullständigt klädd, att hennes kropp endast till en del var betäckt — se der den enda lefvande varelse, som träffades på platsen. Hon besvarade hans frågor frimodigt, under det att hon svängde gin vattenkruka, med hvilken hon kom från bäcken. Hennes far hade tidigt på morgonen gått till sitt arbete; han var en fattig kolare och skullo icke komma hem förrän till qvällen. Främlingen var välkommen i kojan; och mat — ja, någon mat hade hon ej att bjuda på, utom några brödkakor och en bit torkad fisk; han kunde få äta af detta, om han var hungrig. Hade de några grannar? O, nej, på tio mils omkrets fanns icke en menniskoboning utomen eller två kojor, liknande den, som hennes far egde.