Dagens Nyheter – 23 juli 1874, sida 1

— Hvarför icke? Du har gjort dig förtjent af att bli uppassad, om någonsin en man gjort det. Hennes andedrägt smekte hans panna, hennes händer vidrörde honom, under det att hon med ett behag och en mildhet, som syntes honom vara balsam nog till att hela dödande sår, förband det blodiga gap, som munkarnes yxa åstadkommit i hans axel. — Gud gifve att detta måtte vara det sista lidande, som du får utstå för min skull! Orden undföllo Kenne nästan omedvetet. De tankar, som trängde sig på henne, medan hon fullgjorde sin dyrbara fastän sorgliga pligt, voro så outsägligt bittra. Han höll hennes hand hårdt tryckt mot sitt hjerta. — Nu kan jag aldrig mera lida, sade han, Och han trodde, att det så var. Sedan han en gång vunnit hennes kärlek, tyckte han sig ega allt; och det syntes honom, som skuile inga motgångar eller missöden förmå för en enda timme störa hans lugn. Han anade icke, att här i lifvet finnas företrälen, med brinnande ifver eftersträfvade, som det är olyckligare att uppnå än förlora. Han reste sig upp, numera vorden stark genom sin entusiasm och kännande sig i stånd till att kämpa mot en hel verld för att rädda henne. Det var som hade hennes fingrar, då de varsamt vidrörde såret, elek