-— 140 om min förtrollerska! Hvad rör det mig, hvar ifrån du kommer eller hvad du medför? Hans stämma, som varit allvarlig och vän ligt befallande, när han yttrsde de förste orden, förändrade uttryck i den mån har talade och blef allt häftigare, allt mera pas. sionerad; och ur hans blick framlyste denn: våldsamma lidelse, som är färdig att ingå på allt, att offra, lida, riskera allt, blott för en enda timmes sällhet. — Ja, sade hon långsamt, det skulle icke alls röra dig, om du ämnade göra mig till din älskarinna; men — du begär mig till din hustru? Du omtalade en gång för mig, att ditt fläckfria namn var det enda arf du erhållit af dina fäder. En djup och hastig suck undföll honom, likasom hads en hvass knif vidrört de bara nerverna i hans sår. Hennes ord hade för honom blott en betydelse, och denna var förfärlig. Innan hon hann göra något motstånd, hade hans ärmar omslutit henne; han tryckte henne hårdt mot sitt bröst och blickade in i hennes ögon med ett bönfallande, förtvifladt uttryck. — Svara mig! utbrast han; svara mig ja eller nej, eller du skall döda mig; och förlåt mig, om frågan innebär en svår förolämpning — ditt dunkla tal har gjort mig förvirrad, galen, så att jag måste framställa detta spörjsmål: vidlåder dig någon från