Dagens Nyheter – 22 juli 1874, sida 1

Jag visserligen ej vara så klandervärdj men mitt eget ratiivete säger mig att jag icke förtjonär din kärlek. Jag vill nämna för dig några omständigheter, gom bära vittne om min karaktär; jag vill nämna att ingen annan än jag var skulden till att desse män, du hört omtalas, funhö sin död på festen vid Antinaj jag vill nämna att många flera lif än deras blifvit äppoffrade af mig eller för min skull; jag vill nämna att jag frivilligt låtit en så stor mängd menniskor ömkotiima blött för Vintandet af ött mål, som jag föresatt mig — icke ett ringa iiål, utan ett stort, ett högt mål, som jag trott mig böra söka upptiå till hvad pris som helst; jag vill nämna, att det vigtigaste af min lefnadshistoria måste förblifva en henlighet för dig ännu hågon tid åtminstone, och kanske för alltid: att yr du icke tillbragt :så många år på landsvägar samt i skogar och vildmarker, utan i stället vistats något mera i de stora europeiska hufyndstäderna samt tagit del i de intriger som der spinnag, skulle du hört mig fördömas af tusen tungor, såsom en mycket ond och mycket farlig menniska, Och dötta ömdörie är i det stra närmaste berättigadt. Sedan Jag pplyst dig om allt detta, torde du icke gerna längre kunna kalla mig ädlast bland qvinvor, och du inser redan — hoppas jag — att du skulle handlahögst oförnuftigt, om du lemnade din framtid i min hand.