Dagens Nyheter – 21 juli 1874, sida 2

-— l0U -— omsvep meddelade honom sina öden och förhållanden, skulle hon i sina egna ögon handla förrädiskt, , Försjunken i djupa tankar och, i högre grad än hon sjelf anade, försvagad, dels af fångenskapen och den knappa, osunda föda, som derunder beståtts henne, samt dels af den långa ansträngande ridten och de starka, omvexlande sinnesrörelser,. hvilkå den nyss tilländagångna natten medfört, stod hon här i den djupa, mörka skogen, icke aktgifvande på någonting, som . försiggick omkring henne, knappast medveten om hvar -hon befann sig. Hon ångrade, att hon förrådt för honom sin ömma låga. Hon visste att tusentals. menniskor funnos, som skulle kunna säga houom att, fastän hon endast gjort honom olycklig, alltsedan hon. räddade hans lif, hade hon dock aldrig bandlat grymmare mot honom än då hon förklarade honom sina kärlek. I och med detsamma denna förklaring afgafs — skulle de tusende försäkra — var hennes beslut att bringa honom i förderfvet fattadt. Då hon gick ifrån honom, hade hon icke heller märkt, att hans blick med längtan följt henne, hon hade ej heller märkt att han efter en stund långsamt och med svårighet rest sig upp samt stödjande sig mot de träd, han passerade, nalkats henne. Under det att han framgick med stapptende steg, afspeglade sig i håns ögon en feberaktig glädje, blandad