Dagens Nyheter – 21 juli 1874, sida 1

DBegrainingsakten inleddes med aisjungandet af psalmen ur 452. Efter den rikt smyckade kistan följde en längre procession. I första ledet af denna märktes den aflidnes äldsta son löjtnant Angast Gripenstedt samt excellenserna parre och Björnstjerna, i andra ledet löjtnant Jo han Gripenstedt samt f. d. statsrådet Fåhreus och kyrkoherden v. Heideken; i tredje ledet studenten Carl Gripenstedt, öfverståthållaren frih. af Ugglas, och statsrådet Berg; i fjerde ledet hr Gustaf Gripenstedt samt statsrådet Weidenhjelm och presgidenten Bredberg. Sedan kistan blifvit placerad på katafalken och sången tystnat, förrättades jordfästningen af kyrkoherden P. G. F. v. Heideken, som är pastor i Bälinge pastorat i Södermanland, hvarest frih. G. var patronus. Hr v. Heidekens tal inleddes med de två sista stroferna af ll:te versen i psalmen nr 450: Gode Fader! ske din vilja; jag mig lemnar i din hand, hvilka ord under plågans och lidandets dagar ofta i bönen sökt sig fram öfver den mer än vanligt tålige korsdragarens läppar och i hvilka hans barnafromma tro också bäst afspeglade sig. Han hade också velat taga dessa ord med sig i grafven och de voro derför inristade på den kista, som inneslöt hans stofthydda. Efter att ha erinrat om, att det var ett ärorikt och gagnande lefnadslopp, som nu var lyktadt, öfvergick talaren till de egentliga personalierna, hvilka torde vara kända. Han återtog derpå sin minnesteckning. Hvarken tid eller rum, yttrade han, medgåfvo att orda om hvad den aflidne uträttat. Ett vare dock visst, attingen kunnat med mera kraft och drift ingripa i vårt nationella lifs utveckling. Talaren nämde derpå några af de frågor, för hvilka frih. G. ifrigast och framgångsrikast kämpat. Det hade ingalunda varit honom sjelf oväntadt, att han skulle få röna både tadel och motstånd; men det förra bekymrade honom föga, ty hans ledstjernor voro en omutlig rättskänsla och fäderneslandets väl. Ingen af hans motståndare har velat bestrida honom detta. Omdömena om hans verksamhet såsom statsman må komma att vexla; men alla som något följt med hans offentliga verksamhet, måste dock enas om, att en glödande fosterlandskärlek, en mognad öfvertygelse ledde alla hans handlingar. Historien har ännu icke utdelat sin dom, men hans namn skall helt säkert en dag tacksamt inristas i häfden när svenska folket kommer till full insigt af sin tacksamhetsskuld till den hädangångne. Icke ens hans vid utcrädet ur ministbren sjunkna krafter kunde afhålla honom från att fortfarande offra på sitt fosterlands altare; detta visade hans mo -tagande af riksdagsmannakallet för Stockholm i Andra kammaren, och han blef snart en af de mest framstående personligheterna jemväl inom riksförsamlingen. Till sin stora smärta måste han efter sju års verksamhet såsom riksdagsman draga sig tillbaka jemväl från detta värf. Hans lifskrafter voro dock brutna innan han tog detta steg. Friherre Gripenstedt var stor, det är kändt, men han var dock störst i lidandet, som han bar med beundransvärd undergifvenhet. — Talaren riktsåe derpå några ord till den sörjande makan, den ömma vårdarinnan, och till sönerna, hvilka ärfva den bortgångnes sköld och namn, hvilket talaren hoppades att de måtte äradt och välsignadt lemna i arf åt efterkommande. Till sist en tack för hvad han tänkt, velat och uträttat, slöt talaren, och en fridsönskan öfver det stoft, som vi nu gå att inviga åt den eviga hvilan! Efter detta värdiga tal afsjöngs från orgelläktaren af en blandad kör under direktören Håkanssons anförande ett stycke af Mozart: Hofpredikanten Björnström messade från altaret och komminister v. Baumgarten uppläste välsignelsen. Akten, som bevistadesaf en mängd deltagande åhörare afslutades med afsjungandet af psalmen 491 v. 4, Liket Ekommer att på ångbåt utföras till Bälinge kyrkogård för att derstädes nedsättas i den aflidnes familjegraf. Konungen var vid statsrådet Gripenstedts begrafning icke representerad Men huruvida konungen erhållit notifikation om dödsfallet känna vi icke. Enkedrottningen hade, så snart hon i Kristiania erhållit underrättelse om frih. Gripenstedts död, skrifvit ett egenhändigt och 1 de vänligaste ordalag affattadt bref till den aflidnes enka, Troligen i följd af statsrådet Gripenstedts obenägenhet för all ostentation hade sterbhuset icke på numeraöfligt sätt låtit genom annonser i tidningarne tillkännagifva tiden för begrafningen. Konungen och drottningen afreste i onsdags från Sofiero öfver Helsingborg och Eslöf till grefve Carl Pipers egenIA 4 EK Adam Chricttrnahaf dit 0 oo18 3