Dagens Nyheter – 20 juli 1874, sida 2

SJETTE KAPITLET. . Var det väl honnes kyss som återskänkte honom lifvet Z Ho kan säga det? Vi aiteckna bär endast . såsom-: ett .. anmärkningsvärdt faktum, att. allt. hvad som nyss hoshonom syntes förebåda döden i ett nu försvann, ehuru han fortfarande var yttergt -matt och oförmögenx attstänka klart. -Länge hvilade hans hufvud mot hennes knäj intet ord vexlades mellan dem — han lefde i drömmarnes verld, han var:i ett par radis, visserligen ännu -höljdt i dimmor, men likväl fullt af lycksalighet, och ihon öfverlemnade sig åt den nya, ljufva, förtrollande känsla, som bemäktigat sig hennes varelse. Hon smekte hans:hår; hon blickade in i hans dunkla ögon och lästs deri löften om en--säll framtid. Mer efter en stund förändrades plötsligt hennes ansigtsuttryck; ett smärtsamt bittert minne vaknade i hennes själ, hon lät hans bufvud åter sjunka mot gräsmattan samt reste sig upp och gick bort från den höga eken, i hvars skugga han låg. — Kärlek! kärlek! Hvad bar jag med kärleken att göra? mumlade: hon för sig sjelf, i det hon sammanknäppte sina händer lutande sig mot en mossbelupen sten.