Dagens Nyheter – 20 juli 1874, sida 2

TR 1 siva tankar genomiefde hon åter det förflutna. Lydande tacksamhetens ingifvelse, lydande sitt bjertes släintia, söm börjat tält Kögra än förnuftets, bade hon afgifvit en bekännelse, som hennes stolthet,. hepnes ädelmod under inga andra förhållanden, än de: nu inträdda, skulle tillåtit henne att afgifva. Hennes pligtkänsla hade alltid varit stark, så stark att hon sjelf ej kunnat föreställa sig möjligheten af.att öfverträda dess bud; hon hade troget lydt denna känsla, då. kon på Capri förbjöd honom att någonsin tala om sin kärlek, och hon hade varit fullt och fast, öfvertygad om att intet medlidande för honom skulle. kunna förmå henne att bryta.sin föresats — att aldrig blifva hans älskarinna. . Men nu var ordet utsagdt; — ban hade förnummit af hennes egen mun, att hon besvarade hans passion, att hon älskade honem, hon som städse besraktat kärleken blott såsom ett medel till förlustelse och tidsfördrif för narrar. sd Onda tungor hade visserligen långt före detta haft åtskilligt att säga om Idalia, hvilket skulle bevisa att de sinnliga passionernn visst icke voro för henne. främmande; men dessa tungor. hade ljugit i detta fall såsom i de flesta andra — det var i dag första gången hon låtit sig berusas. af kärlekens ljufhet, det var i dag första gången hon smekt, en man,