Dagens Nyheter – 20 juli 1874, sida 2

pestsmittad person eller en grof brottsling, hon jagades af kyrkan och konungen, hon kunde sicke. ens begära litet. vatten af en bonde eller söka hans bistånd för att få herberge åt sin. fallne vän. Hon ansåg myces ket sannolikt; att, fienderne förföljde henne, och kanske — tänkte. hon .— skulle hon snart ertappas samt ryckas fån hans sida för att åter släpas: i fängelset. Medan hon. reflekterade öfver det förtviflade i deras; ställning och ångestfull betraktade hang ansigte, hvarå döden -.redan tycktes henne ha tryckt gin stämpel, uppslog han; åter helt plötsligt sina matta ögon, en suck häfde hans: bröst, och han mumlade: — Lemna mig och rädda er sjelf! Endast för hecne hade han ännu en tanke. En darrning genomlopp alla hennes lemmar — fastän: hon förut i farans yttersta stund, då hon redan höll det hvassa stålet mot sin barm, icke förrådt den ringaste bäfvan. Det var för hans skull :-hon darrade. Ack! han var henne så trogen, så hängifven in i sista stunden; och hon hade icke gifvit honom någon annan belöning. än den att — han fick dö för henne. Hon böjde ;sitt stolta hufvud, till dess att hennes panna hvilade mot bang sårade bröst, och fattande, hans hand. samt tryckande densamma hårdt mot sitt hjerta, ut brest hon: j